lördag 1 oktober 2016

Hur kan vi sluta tänka?

Det går inte, men du kan ta distans till en upptagen sinne. Att lära oss att inte fastna i våra tankar är förmodligen det största steget vi kan ta för att skapa inre frid och lycka i våra liv. Oro inför framtiden, att ångra något i det förflutna, bekymra sig över vad som kunde eller borde ha varit, kritisera oss själva och andra, skylla på världen för elände är några av de vanligaste tankemönster som vi kan bli omedvetet vilse i timmar, dagar eller till och med år. Med omedvetet menar jag att mycket av detta improduktiva och ofta tvångsmässiga tänkandet sker på autopilot som en djupt rotad vana. Tänkande pågår med liten eller ingen medvetenhet alls om att det händer. Snarare än att vara ett underbart verktyg som ska plockas upp och användas när det behövs, är sinnet mer som ett okontrollerbart monster med ett eget liv. Så, hur kan vi sluta tänka så mycket? Jag delar med mig några idéer som har hjälpt mig att släppa taget om min egen vana av att tänka eller fastna i tankarna.
Det första och viktigaste steget är att få distans till dina tankar är att bli medveten om ditt tänkande, göra det omedvetna till medvetna. Hur gör du det? Genom att ta ett steg tillbaka från dig själv och objektivt titta på ditt tänkande, som om du satt på bio och tittade på dina tankar som visades på bioduken. När tänkandet är omedvetet, är vi så inne i det som sker i tankarna att det inte finns något utrymme mellan oss och innehållet i tankarna. Det finns ingen som "observerar" tänkarna. Titta på dina tankar, prova nu. Blunda och titta noga för att se vad nästa tanke kommer att bli. Är det möjligt att veta det i förväg? Lägg märke till hur tankarna dyker upp från ingenstans av sig självt. Det är som att andas, vi gör inget för få det att hända. Det är sinnets natur att pressa fram slumpmässiga tankar av sig självt.
När tänkandet sker omedvetet, får varje tanke en etikett när den visas på vår inre duk. Några tankar blir sorterade som "bra" och andra som "dåliga" - en del vill vi behålla, andra vi vill ta bort. De "goda" orsakar inga problem alls medan de "dåliga" upplevs som obehagliga och får oss att lida. Om vi kan ta ett steg tillbaka och objektivt titta på tankarna - utan att döma, utan att sätta etiketter på dem och utan att försöka ändra eller fixa dem på något sätt, vad händer? Vad händer med en "negativ" tanke om vi inte har något emot att den är där? Ju mer vi kan vara kvar i rollen som opartisk observatör av dessa tankar istället för att fastna i dem, desto mindre inverkan har de på vår inre frid. Tankar i sig får oss inte att lida. Lidandet kommer från hur vi förhåller oss till våra tankar. En viktig sak att förstå när vi frigör oss från omedvetna tänkandet är att förstå skillnaden mellan tankar och tänkande. Tankar bara händer, att tänka är ett val.

Och hur slutar man att tänka? Enkelt. Genom att välja att sluta. Om vi är uppmärksamma nog att märka att vi tänker, kan vi också välja att sluta. Även om tankarna uppstår spontant i vårt medvetande utan att vi kan kontrollera det (och de behöver inte bekymra oss om vi tar ett steg tillbaka och tittar på dem objektivt) är tänkandet i sig ett val. I samma stund vi märker att vi tänker, slutar tänkandet automatiskt och utan att vi gör något. Denna enkla handling att notera detta bryter flödet av tankar.

Vårt medvetande kan bara vara på ett ställe i taget - antingen som tänkare eller som den som märker att tänkandet pågår. Tankarna kommer och går av sig själva, att tänka är ett val. Sinnet har ingen egen kraft. När vi känner oss fast i det ständiga tänkandet och kan inte bryta oss ur det, verkar det som om sinnet är en allsmäktig enhet med makt att få oss lida. Sanning är att det enda makt sinnet har är makten vi ger det genom en vana. Om vi drar vår uppmärksamhet från sinnet, har den ingen makt alls.
Här är några av de huvudsakliga sätt som vi vanligtvis aktiverar sinnet med: genom att tro på våra tankar, genom att motstå våra tankar, genom att identifiera oss med våra tankar. Du kan börja ifrågasätta sinnet med allt sinnet kommer upp med genom att använda frågan: "Kan jag veta helt säkert att detta är sant?" Om du tränar detta, märker du snart att sinnet är fylld med miljoner övertygelser och antaganden som helt enkelt inte har någon grund i sanning. Hur många gånger har du oroat dig för något i dagar, veckor eller månader bara för att upptäcka att inget farligt hände? Det finns ett ord som beskriver vårt sätt att lyssna på och tro på de inbillade tankarna - oro.

Så en viktig råd för hur man kan sluta tänka är att ta allt som sinnet säger med en stor nypa salt! Vi lider inte på grund av innehållet i sinnet. Vi lider för att vi tror på det. Det du inte tror på har ingen makt över dig. Att låta sinnet vara som den är. Varje gång vi lider, är det en sak som är säkert. Vi motsätter oss för något. Sinnet är som det är. Vi lider om vi önskar att något var på ett annat sätt än det var just nu. Desto mer vi vill att saker och ting (vi själva) ska vara på ett annat sätt än de är, skapar vi lidande i oss själva. Genom att medvetet tillåta allt sinnet kommer upp med, kan vi möta även de mest störande tankar och mönster med frid. Sinnet gör precis vad den gör. Den är programmerat på att fungera så. Lämna den i fred för att dansa sin dans och den kommer att lämna dig i fred att dansa din dans!
Av Richard Paterson,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar